Vinflaskan
Kommentera de båda citaten nedan. På vilket sätt är de viktiga för berättelsen? Vilka tankar väcker de hos dig? Vad tycker du om de olika repliker som yttras? Förklara!
”Nej”, sa Maria och skakade på huvudet. ”Nej, han är inte någon doktor. Han är uppassare”
”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.”
”Pavel är inte doktor längre, Bruno”, sa Maria stilla. ”Men han var doktor förut”. I ett tidigare liv. Innan han kom hit.”
(.....) ”Jag förstår inte”, sa han.
”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria.
Citatet ovan är viktig för berättelsens gång. Det är det för att det är där som Bruno får veta ytterligare om sanningen bakom vad det egentligen är som försiggår. Nu vet Bruno att Pavel egentligen inte är någon uppassare utan att han har varit en doktor i Polen. Men varför Pavel plötsligt började jobba som uppassare istället för läkare har Bruno ännu inte fått svar på.
För Maria var det nog också ett stort steg. Maria berättade ju saker som hon inte borde gjort, och riskerade tom sitt jobb om dom skulle bli påkomna. Genom att läsa citatet ovan får jag rysningar i kroppen, jag tycker att det är så obehagligt att en så liten pojke som Bruno fått för sig att vilja veta sanningen bakom det hela. Vi kanske skrattar åt vad hans teorier är om det hela i boken i skolan, men när man tänker efter (i alla fall hos mig) så är det inte så kul. Vad är egentligen bäst? Att Bruno får veta sanningen bakom allting men får leva med konsekvenserna, eller att han helt enkelt aldrig får svar på de saker han nästan hela tiden går runt och undrar över, vem Pavel är, hur Shmuel menar med det han säger, och vad hans pappa gör? Jag vet inte riktigt, men samtidigt känns det på tok för fel att han skulle få reda på hela sanningen, inte kan det barnet må bra sedan.
För Maria var det nog också ett stort steg. Maria berättade ju saker som hon inte borde gjort, och riskerade tom sitt jobb om dom skulle bli påkomna. Genom att läsa citatet ovan får jag rysningar i kroppen, jag tycker att det är så obehagligt att en så liten pojke som Bruno fått för sig att vilja veta sanningen bakom det hela. Vi kanske skrattar åt vad hans teorier är om det hela i boken i skolan, men när man tänker efter (i alla fall hos mig) så är det inte så kul. Vad är egentligen bäst? Att Bruno får veta sanningen bakom allting men får leva med konsekvenserna, eller att han helt enkelt aldrig får svar på de saker han nästan hela tiden går runt och undrar över, vem Pavel är, hur Shmuel menar med det han säger, och vad hans pappa gör? Jag vet inte riktigt, men samtidigt känns det på tok för fel att han skulle få reda på hela sanningen, inte kan det barnet må bra sedan.
”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.” Detta citatet är ett ex på vad några i klassen började småflina över. Visst, man kan väl tycka att det är lite lustigt eftersom vi faktiskt vet vad som försigår, och inte han, men det finns även ett allvar i meningen han säger. Han undrar ju faktiskt på allvar över varför saker är som dom är, varför skulle Pavel ljuga? Det är ju faktiskt för Bruno väldigt konstigt.
”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria. Detta citatet i slutet på något sätt avrundar hela stycket men lämnar oss fortfarande i ett stort frågetecken. Jag tror att Maria till en viss del ljuger. Visst, hon kanske inte vet allting, men hon vet ju vem Pavel är och varför han slutade jobba som doktor. Jag tror ändå att hon gav rätt svar när hon sa: ”Det är många av oss som inte gör” till Bruno. Som om hon ville avdramatisera det hela genom att få Bruno att inte känna sig ensam med att han också inte förstår. Å andra sidan triggar ju det igång Bruno, han är ett barn, och när en hemlighet växer större och större måste man få reda på den, och det är just det som börjar hända med Bruno. Under kapitlets gång sa han ju faktiskt också att han älskade hemligheter och att han för det mesta brukar hålla dom.
”Det finns inga goda soldater”, sa Shmuel.
”Det är klart att det gör”, sa Bruno.
”Vem då?”
”Ja, pappa till exempel”, sa Bruno. ”Det är därför han har en så imponerande uniform, och alla kallar honom för kommendant och gör allt han säger åt dem. Furien har stora planer för honom eftersom han är en så god soldat”
Jag tycker detta citatet ovan också är lite lätt obehaglig. Shmuel säger att det inte finns några goda soldater, vilket jag till en viss del håller med om. I soldaternas jobb innebär det att man bla ska kriga, slåss, och tom döda, hur kan det vara rätt någonstans? Sedan finns det ju sådana soldater som vill göra något gott genom det dåliga, och hur man ska se på det vet jag inte riktigt. Sedan är det ju så att alla dessa soldater riskerar sina liv för sitt land, finns det något rätt i det? Detta citatet är viktigt för att de både säger sina åsikter om soldater, Bruno tycker att det är bra med soldater för att de krigar för sitt land och gör det bättre för andra, medans Shmuel som blivit den utsatte för detta inte alls tycker soldater är goda. De tog hand familj, hans hem och hans frihet, hur kan det vara gott?
Jag blir irriterad av citatet, för Bruno förstår fortfarande ingenting, det är ju klart att Brunos pappa är god, det är ju hans pappa. Jag tycker samtidigt så synd om Shmuel, som tror att Bruno förstår hur han har det. Men nej då, Bruno berättar saker han gjort under dagen, vad han ätit och hur bra han för det mesta har haft det och förstår inte hur Shmuel har det.
Det har helt enkelt skett för mycket förvirring, snart måste allt klarnas upp, när ska Bruno förstå, om han nu någonsin kommer det?
Berätta om middagen med Löjtnant Kotler. Vad får vi veta om Kotler och hans bakgrund? Hur reagerar pappan och mamman på det? Varför tror du att Kotler behandlar Pavel så illa?
Kotler sitter och äter middag med Brunos familj. Vi får veta att Kotlers pappa åkte ifrån Tyskland vid 1934. Brunos pappa reagerar starkt på detta, varför åker Kotlers pappa ifrån Tyskland till Sweitz när Tyskland behöver soldater som allra mest? Mamman försöker lite försiktigt berätta om hur fint det är i Sweitz och att hon vill besöka det, men det hjälper inte Brunos pappas humör. Kotler blir mer och mer orolig över huruvida Brunos pappa kommer hantera situationen då de ska fortsätta samtalet om det vid någon annan tidpunkt.
Jag tror att anledningen till att Kotler började slå Pavel var för att han till en viss del var rädd, rädd över hur han skulle behandlas efteråt, rädd för att se sårbar ut, rädd för ifall Brunos pappa kommer få tag på Kotlers pappa. Det var otroligt synd att Pavel av misstag lyckades göra det enda lilla för att få Kotler att trigga igång. Jag tror att Kotler på något sätt behövde få ut alla sina känslor, bara tyvärr i detta fallet genom Pavel.
Vilka viktiga insikter får Bruno i det här kapitlet? Kommer dessa insikter att förändra honom tror du?
Detta var ett väldigt viktigt kapitel för Bruno som sagt. Bruno börjar förstå hur lite han egentligen vet om Att svisch och där han bor. Han börjar förstå saker, vilket kan leda till stora konsekvenser. Han förstod att Pavel egentligen inte var en uppassare, och Shmuels tankar kring soldater. Jag tror att Bruno kommer vilja gå till botten med detta och att insikterna han fått definitivt kommer förändra honom.
Jämför stämningen i det här kapitlet med de tidigare. Tycker du att det är någon skillnad? Vilken i så fall?
I detta kapitlet kom vi djupare alla känslor i boken, vi kom djupare i kotlers bakgrund. Vi kom djupare i diskussionen Brunos hade med Shmuel, slutligen kom ju Bruno närmare sanningen, vilket kommer att betyda väldigt mycket för kommande kapitel.
