Slutet av boken - Bruno och Shmuel dör

I slutet fick vi reda på att Bruno dog tillsammans med Shmuel. Just med detta kapitlet är det svårt att berätta om de andra sakerna som hände under kapitlet, än just det faktum som hände med Bruno och Shmuel. Jag visste hur boken skulle sluta, jag visste precis hur scenen såg ut i filmen, men ändå blev jag förvånad. Som om jag försöker tvinga min hjärna att tro på något annat, det är nästan så det lyckas. Mitt i den stunden inser jag hur viktigt det är att Bruno och Shmuel dör. Slutet hade definitivt inte varit detsamma om inte de båda dog tillsammans, slutet kan jag inte kalla perfekt, men slutet var bra. Slutet var dramatiskt och får en att tänka, tänka på följdfrågor. Tänka på hur det var på den där tiden. Tänka på hur författaren säger att sådana saker inte kommer hända igen, men det gör det. Liknande saker har hänt, och därför är det viktigt att komma ihåg berättelsen om Bruno och Shmuel. De båda som på den tiden inte var ”ämnade” att vara vänner, men ändå träffades under hemlighet i över ett år. Det var inte bara människor som dog under den tiden, det var liv. Liv som inte behövde dö pga att några människor bara ansåg att dom inte var människor. Man har aldrig rätt att bara ta ett liv. Brunos pappa kanske insåg det då, eller inte. Vad vi vet är att hans ben inte kunde låta honom stå upp när han insåg vad som egentligen hade hänt. Han bröt ihop, han såg svart. För honom fanns det plötsligt inget att leva för. Hans fru och dotter hade åkt tillbaka till Berlin, och hans son Bruno dog på samma brutala sätt som han tidigare inte lagt en tanke åt. Frågan är, hur var egentligen Brunos pappa, var han god eller ond? Han var givetvis ond för att han lät ta flera goda människors liv. Hans godhet då? Var han verkligen bara ond? Han ville ju bara allas bästa, nästan. Han har ju också varit ett barn, han precis som Bruno växte kanske upp till att vilja bli en soldat han också. Brunos pappa kanske trodde att han gjorde något bra, precis som Brunos naivitet kring allting. 

Hur kan egentligen sådana här saker hända? Hur kan man helt känslokallt döda flera hundra människors oskyldiga liv? På den tiden var det mycket som verkade vettigt som är helt psykiatriskt nu. Hur kan man ens tro att en jude på sätt och vis inte var en människa, det är sjukt! Hitler var ju till en början en ”god” man, hans specialitet var att övertala. Det var just det han gjorde. Han övertalade flera tusen att judar inte var något bra, att judar inte ens var människor bara för att han ansåg att dom gjorde det dåligt för de andra. Det kan ibland vara mindre skillnad än vad man tror på vad som är ont och gott. Hitler lyckades övertala flera människor att judar var onda, när han själv begav onda handlingar utan att ens se det på de sättet själv. 

Planering till det sista äventyret

Planering till det sista äventyret

Vad handlar han kapitlet om?

Resonera kring Brunos naivitet - varför förstår han inget?

Kapitlet handlar om att Bruno träffar Shmuel igen. Shmuel berättar att hans pappa är borta och att han tycker att det är så konstigt att han bara har försvunnit. Bruno föreslog att han kanske hade något ärende eller fått något annat jobb någon annanstans. Bruno och Shmuel kom i slutet överens om att Bruno skulle som ett sista äventyr krypa under stängslet, sedan skulle Shmuel ta med en extra randig pyjamas åt Bruno. De ska leta efter Shmuels pappa, men jag tror att Bruno mest ser fram emot att se hur det är på andra sidan stängslet. Han tror ju inte att det faktiskt hänt Shmuels pappa något. 

Jag har under bokens gång funderat mycket över Brunos naivitet, varför förstår han egentligen inte något? Jag tror att det beror på att Bruno på sätt och vis lever i sin egen lilla bubbla. Han har en helt annan värld uppmålad framför sig än Shmuel har. Bruno ser en bra värld, där ingen skulle skada någon annan, främst skulle inte hans egen pappa skada någon. Sedan vet vi också att han läser mycket äventyrsböcker istället för historia böcker vilket resulterar att han aldrig riktigt fått lära sig så mycket om den ”riktiga” världen. Bruno är helt enkelt väldigt godtrogen. Han luras lätt, är naiv och okritisk till världen. Jag tycker att det är synd om honom för att han inte förstår, men samtidigt så har han ju det faktiskt ganska bra. Det finns många saker som små pojkar som Bruno ens aldrig behöver få veta eller ens ska vet. Exempel saker som Shmuel fått reda på, även som Shmuel lyckas komma bort från lägret kommer hans minnen och tankar om vad människor är kapabla till sitta kvar i hans huvud så länge han lever.

Mamma får som hon vill

Mamma får som hon vill

Vad handlade kapitlet om? Vad är dina egna tankar om kapitlet?

När du läst klart kapitlet var jag både glad och ledsen.  

Kapitlet handlade i helhet om att Brunos pappa berättade för Bruno och Gretel att det skulle åka tillbaka till Berlin. Det förvånar mig faktiskt lite att det beslutet togs. Självklart vill Brunos pappa deras bästa, men han är nog inte glad över idén att hela hans familj ska flytta ifrån honom. Så på så sett förstår vi titeln på kapitlet ”Mamma får som hon vill”. Det är ju självklart mamman som inte trivs där de bor. Det har man förstått väl efter alla samtal mamman och pappan haft samt hennes många glas cherry som hon mitt på dagen tagit.

Bruno och Gretel blev inkallade till Brunos pappas rum, dit de nästan aldrig är i. Brunos pappa frågade de båda ifall de trivdes där dom bor, i Allt svisch. Både Bruno och Gretel var oroliga över huruvida de skulle formulera sina svar. Gretel sa att hon trivdes jättebra, Bruno instämde. Sedan frågade Brunos pappa de båda om de inte saknar sina vänner, han frågade ifall de skulle vilja åka tillbaka till Allt svisch tillsammans med deras mamma, till deras gamla hus i Berlin? Gretel sa att hon inte skulle ha något emot att träffa sina vänner igen, att få ha några vänner igen rättare sagt. Jag är helt säker på att om Bruno hade fått den frågan för några månader sedan, när han inte hade lärt känna Shmuel än hade han säkerligen velat åka tillbaka. Nu är det faktiskt så att Bruno är vän med Shmuel, tom nära vänner, varför skulle han nu vilja åka ifrån sitt nya hem? Sedan tror jag att hela idén o att Bruno har en hemlig vän gör det hela lite mer spännande. 

Jag tycker det är kul att Bruno och Gretel ska få träffa sina kompisar igen, men samtidigt är det sorgligt att han kommer att bli tvungen att säga adjö till sin vän Shmuel. Jag tror inte alls att Bruno vill tillbaka till Berlin, inte nu när han har fått en ny vän. Gretel å andra sidan är nog inte mindre än överlycklig över att få åka tillbaka till Berlin. Hon är dock lite ledsen över den hela incidenten med Kotler och hans omplacering. Sedan tror jag också att Gretel kommer vara lite rädd att träffa sina kompisar. Hon är nästan som en helt annan person. Hon har slängt sina dockor och läser bara tidningar och historia hela tiden, och fixar med sitt hår. I alla fall vad Bruno vet. 

Jag hoppas verkligen att det inte åker till Berlin med det samma utan att Bruno kan få chansen att säga adjö till Shmuel. Det ska bli spännande att se hur historien yttrar sig!

Nästa kapitel, vad tror du att det kommer handla om?

Efter att ha läst titeln ”Planering för det sista äventyret” fick jag direkt en tanke i huvudet.

Jag är ganska säker på att Bruno kommer smyga under stängslet till Shmuel, och det kommer att vara deras sista äventyr tillsammans. Jag har inte läst boken innan, men jag har sett filmen vilket gör det lite ”enklare” för mig att gissa vad som kommer hända. Jag tror dock att även om jag inte hade sett filmen så hade jag ändå gissat så som jag gissade. Det känns som hela boken är uppbyggd för att just det ska hända. Jag menar, alla tankar som Bruno haft om människorna med pyjamasarna, hur avundsjuk han är på dom för att dom får ”leka” och nu till sist har ju Bruno fått sitt hår avrakat. Man kunde nästan redan från början av Brunos och Shmuels möte kunna tänka sig att Bruno någon gång under berättelsens gång smyga under stängslet. 

Bruno tar till en nödlögn, Något han inte skulle gjort

Bruno tar till en nödlögn

Även i det här kapitlet gör Bruno jämförelser mellan sin egen och Shmuels tillvaro och finner likheter och orättvisor. Vad tänker du om det?

Bruno tycker att det är riktigt orättvist att Shmuel kan gå runt i en bekväm pyjamas hela dagarna medans Bruno måste ha på sig byxor, skjorta slips och trånga skor. 

Shmuel berättar kort för Bruno att det inte är trevligt på hans sida om stängslet och att Bruno inte borde komma över. 

Sedan beklagar sig Bruno att deras hus bara har tre våningar och inte 5 som i det förra huset i Berlin. Det är ju så trångt! Det var i samma veva som Bruno sedan kom på berättelsen Shmuel berättat för honom om när han fick bo 11 stycken i ett rum. Just i den stunden tycker jag att det är ganska synd om Shmuel som har det så dåligt, han skulle säkert göra nästan vad som helst för att få bo som Bruno i en dag.

Jag börjar bli lite otålig över hela Brunos situation att han inte förstår de Shmuel säger. Bruno kanske hör var Shmuel berättar för honom, men Bruno drar helt andra slutsatser över hela situationen. Jag undrar om Shmuel kommer ”ryta till” någon gång och berättar för Bruno att han helt fått det om bakfoten... 

Beskriv mötet mellan Bruno och Gretel. Är syskonen bara dumma mot varandra och helt olika?

Bruno ligger och läser en upptäckar-bok när Gretel kommer in i hans rum. Gretel hade tydligen tröttnat på att leka med dockor. 

Dom säger inte ”Hej” till varandra, utan Bruno säger något i stil med ”Vad vill du?”.

Gretel börjar genast bli sådär tyken igen och svarar ”Det var ju ett trevligt välkomnande”.

Deras konversation fortsätter i samma stil efteråt.

När jag hörde deras konversation kände jag genast igen mig. Jag började tänka tillbaka på hur jag och min syster behandlar varandra. Jag förstår helt och hållet det Bruno säger till Gretel i början. Jag har nämligen sagt precis likadant till min syster när hon runt 5-6 gånger om dagen ska komma in i mitt rum och bara stå. Jag blir irriterad, irriterad över att jag är upptagen och att hon mycket väl vet det, men vill ändå retas. Just i den stunden vill man inget annat än att få ”besöket” överstökat och direkt fråga vad hon vill. Hon har aldrig en riktig anledning, hon ska alltid direkt kommentera något annat i rummet, stå och dra sig eller få ett skrattanfall och sedan gå därifrån. Så irriterande!

Bruno och Gretel är annorlunda, och de är dumma mot varandra, men det faktum att de är syskon förminskar de hela. Nästan alla syskon beter sig så. För man vet någonstans att man nästan kan vara hur ohövlig som helst men ändå veta att man inte tappar den. Den egenskapen har inte man med vanliga kompisar, möjligtvis med en väldigt nära. 

Fast vad hela situationen kanske handlade om var ju att Bruno var tvungen att dra till en nödlögn. Bruno hade försagt sig ang hans vänskap med en annan pojke, och blev tvungen  att ljuga genom att säga att han hade en låtsas-vän. Gretel föll först inte för det hela men när Bruno lyckades ”låtsas-rodna” märkte han att Gretel trodde honom. Det skulle nämligen se ut som om Bruno skämdes över hela situationen med hans låtsas-vän. I slutet sa Gretel att hon också hade en låtsas-vän när hon i början av hela situationen tyckte att det var jätte-töntigt.

Något han inte skulle ha gjort

Vad syftar titeln på? Skulle Bruno ha kunnat agera annorlunda? Förklara.

Efter att Bruno gav Shmuel tre stycken skivor kött kommer Kotler in och misstänker att Scmuel tagit maten själv. När Kotler frågat Bruno om svar säger Bruno att Shmuel tog skivorna och att han inte vet vem han är. Något otroligt oschysst med tanke på vilken konsekvens det blev för Shmuel som blev slagen av Kotler efteråt. 

Det kanske låter konstigt, men jag tror att det som Bruno sa räddade deras vänskap.

Tänk dig, vad hade hände om Bruno hade sagt att de är vänner och att dom träffats innan?

Jag kan tänka mig det, Shmuel skulle få stryk igen, Bruno kanske tom också skulle få stryk. Bruno skulle också antagligen ha fått utegångsförbud och aldrig mer fått träffa Shmuel.

Samtidigt gillar jag heller inte det som Bruno sa, han ljög och han lät stackars Shmuel ta straffet, som om Shmuel inte redan mår dåligt. Jag kan tycka att Bruno kunde ha sagt något i stil med att han gav tre skivor till Shmuel, men att de inte kände varandra och att Bruno trodde det var en ”vanlig” person där.

Sista meningen: Det var första gången de någonsin rört vid varandra.

Kommentera sista meningen. Vilka tankar, känslor, funderingar väcker den hos dig?

Är det en bra avslutningsmening på ett kapitel tycker du?

Precis efter kapitlet var jag ganska förvånad och på något sätt glad över hur den sista meningen löd. Under hela berättelsens gång har vi ju fått följa de bådas konversationer när de sitter där vid stängslet och pratar med varandra, fått höra berättelser och upplevelser gång på gång. Vi har fått höra hur Bruno gett Shmuel mat genom stängslet och hur Bruno så gärna vill krypa under och komma över till Shmuel. När jag tänker efter, har jag inte på hela berättelsens gång fått höra att de rört vid varandra. Just därför blev jag förvånad. Den sista meningen var nödvändig, det gjorde allting så verkligt på något sätt, som om de inte rör vid varandra så sätt, utan att de rör varandras liv. För första gången verkar det som om berättelsen är verklig. Slutligen blir jag så glad, glad över hur fint författaren lyckades avsluta kapitlet, och glad över att Bruno och Shmuel fortfarande är så goda vänner. Ack så olika.

Kap 13 - Vinflaskan

Vinflaskan

Kommentera de båda citaten nedan. På vilket sätt är de viktiga för berättelsen? Vilka tankar väcker de hos dig? Vad tycker du om de olika repliker som yttras? Förklara!

   ”Nej”, sa Maria och skakade på huvudet. ”Nej, han är inte någon doktor. Han är uppassare”

   ”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.”

   ”Pavel är inte doktor längre, Bruno”, sa Maria stilla. ”Men han var doktor förut”. I ett tidigare liv. Innan han kom hit.”

(.....) ”Jag förstår inte”, sa han.

    ”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria.

Citatet ovan är viktig för berättelsens gång. Det är det för att det är där som Bruno får veta ytterligare om sanningen bakom vad det egentligen är som försiggår. Nu vet Bruno att Pavel egentligen inte är någon uppassare utan att han har varit en doktor i Polen. Men varför Pavel plötsligt började jobba som uppassare istället för läkare har Bruno ännu inte fått svar på.

För Maria var det nog också ett stort steg. Maria berättade ju saker som hon inte borde gjort, och riskerade tom sitt jobb om dom skulle bli påkomna. Genom att läsa citatet ovan får jag rysningar i kroppen, jag tycker att det är så obehagligt att en så liten pojke som Bruno fått för sig att vilja veta sanningen bakom det hela. Vi kanske skrattar åt vad hans teorier är om det hela i boken i skolan, men när man tänker efter (i alla fall hos mig) så är det inte så kul. Vad är egentligen bäst? Att Bruno får veta sanningen bakom allting men får leva med konsekvenserna, eller att han helt enkelt aldrig får svar på de saker han nästan hela tiden går runt och undrar över, vem Pavel är, hur Shmuel menar med det han säger, och vad hans pappa gör? Jag vet inte riktigt, men samtidigt känns det på tok för fel att han skulle få reda på hela sanningen, inte kan det barnet må bra sedan. 

”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.” Detta citatet är ett ex på vad några i klassen började småflina över. Visst, man kan väl tycka att det är lite lustigt eftersom vi faktiskt vet vad som försigår, och inte han, men det finns även ett allvar i meningen han säger. Han undrar ju faktiskt på allvar över varför saker är som dom är, varför skulle Pavel ljuga? Det är ju faktiskt för Bruno väldigt konstigt.

 ”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria. Detta citatet i slutet på något sätt avrundar hela stycket men lämnar oss fortfarande i ett stort frågetecken. Jag tror att Maria till en viss del ljuger. Visst, hon kanske inte vet allting, men hon vet ju vem Pavel är och varför han slutade jobba som doktor. Jag tror ändå att hon gav rätt svar när hon sa: ”Det är många av oss som inte gör” till Bruno. Som om hon ville avdramatisera det hela genom att få Bruno att inte känna sig ensam med att han också inte förstår. Å andra sidan triggar ju det igång Bruno, han är ett barn, och när en hemlighet växer större och större måste man få reda på den, och det är just det som börjar hända med Bruno. Under kapitlets gång sa han ju faktiskt också att han älskade hemligheter och att han för det mesta brukar hålla dom.

   

”Det finns inga goda soldater”, sa Shmuel.

   ”Det är klart att det gör”, sa Bruno.

   ”Vem då?”

   ”Ja, pappa till exempel”, sa Bruno. ”Det är därför han har en så imponerande uniform, och alla kallar honom för kommendant och gör allt han säger åt dem. Furien har stora planer för honom eftersom han är en så god soldat”

Jag tycker detta citatet ovan också är lite lätt obehaglig. Shmuel säger att det inte finns några goda soldater, vilket jag till en viss del håller med om. I soldaternas jobb innebär det att man bla ska kriga, slåss, och tom döda, hur kan det vara rätt någonstans? Sedan finns det ju sådana soldater som vill göra något gott genom det dåliga, och hur man ska se på det vet jag inte riktigt. Sedan är det ju så att alla dessa soldater riskerar sina liv för sitt land, finns det något rätt i det? Detta citatet är viktigt för att de både säger sina åsikter om soldater, Bruno tycker att det är bra med soldater för att de krigar för sitt land och gör det bättre för andra, medans Shmuel som blivit den utsatte för detta inte alls tycker soldater är goda. De tog hand familj, hans hem och hans frihet, hur kan det vara gott?

Jag blir irriterad av citatet, för Bruno förstår fortfarande ingenting, det är ju klart att Brunos pappa är god, det är ju hans pappa. Jag tycker samtidigt så synd om Shmuel, som tror att Bruno förstår hur han har det. Men nej då, Bruno berättar saker han gjort under dagen, vad han ätit och hur bra han för det mesta har haft det och förstår inte hur Shmuel har det. 

Det har helt enkelt skett för mycket förvirring, snart måste allt klarnas upp, när ska Bruno förstå, om han nu någonsin kommer det? 

Berätta om middagen med Löjtnant Kotler. Vad får vi veta om Kotler och hans bakgrund? Hur reagerar pappan och mamman på det? Varför tror du att Kotler behandlar Pavel så illa?

Kotler sitter och äter middag med Brunos familj. Vi får veta att Kotlers pappa åkte ifrån Tyskland vid 1934. Brunos pappa reagerar starkt på detta, varför åker Kotlers pappa ifrån Tyskland till Sweitz när Tyskland behöver soldater som allra mest? Mamman försöker lite försiktigt berätta om hur fint det är i Sweitz och att hon vill besöka det, men det hjälper inte Brunos pappas humör. Kotler blir mer och mer orolig över huruvida Brunos pappa kommer hantera situationen då de ska fortsätta samtalet om det vid någon annan tidpunkt.

Jag tror att anledningen till att Kotler började slå Pavel var för att han till en viss del var rädd, rädd över hur han skulle behandlas efteråt, rädd för att se sårbar ut, rädd för ifall Brunos pappa kommer få tag på Kotlers pappa. Det var otroligt synd att Pavel av misstag lyckades göra det enda lilla för att få Kotler att trigga igång. Jag tror att Kotler på något sätt behövde få ut alla sina känslor, bara tyvärr i detta fallet genom Pavel.  

Vilka viktiga insikter får Bruno i det här kapitlet? Kommer dessa insikter att förändra honom tror du?

Detta var ett väldigt viktigt kapitel för Bruno som sagt. Bruno börjar förstå hur lite han egentligen vet om Att svisch och där han bor. Han börjar förstå saker, vilket kan leda till stora konsekvenser. Han förstod att Pavel egentligen inte var en uppassare, och Shmuels tankar kring soldater. Jag tror att Bruno kommer vilja gå till botten med detta och att insikterna han fått definitivt kommer förändra honom.

Jämför stämningen i det här kapitlet med de tidigare. Tycker du att det är någon skillnad? Vilken i så fall?

I detta kapitlet kom vi djupare alla känslor i boken, vi kom djupare i kotlers bakgrund. Vi kom djupare i diskussionen Brunos hade med Shmuel, slutligen kom ju Bruno närmare sanningen, vilket kommer att betyda väldigt mycket för kommande kapitel.

Kap 1 - 12

Tisdag 2011-11-08 Den överbetalda husan

• Beskriv husan Marias relation till familjen, till pappan och till de båda barnen. Varför beter hon sig som hon gör? Vad vet hon om Auswitch och vad tycker hon om det? Varför kallas hon för den överbetalda husan?

Såhär ligger det till, förr i tiden arbetade Marias mamma för Brunos farmor.

Marias mamma tog hand om alla kläder som var Brunos farmor, hon strök dom, tvättade dom och gjorde fina broderier. När Marias mamma gick i pension var det svåra tider, och Brunos pappa erbjöd då Maria ett jobb, som skulle bli hennes första.

Kort senare blev Marias mamma väldigt sjuk och Brunos pappa tog hand om alla kostnader för sjukvård samt lite senare alla kostnader för begravningen, fastän han inte behövde.  

Nu när Maria jobbar för familjen är hon otroligt tacksam över att hon får jobba där, eftersom hon inte har någon annanstans att vara och för att Brunos pappa var så generös och hjälpte henne när det behövdes. Därför är hon så duktig och gör det hon blir tillsagd. 

Hon vet om nästan hela situationen i Auswitch, men hon vågar inte påpeka något eftersom hon är rädd att bli utskickad eller få det sämre ställt än hur hon redan har det. 

• Jämför Brunos sätt att förhålla sig till Maria med systerns.

Enligt Bruno är Maria en del av familjen, han ser henne inte som en husa som hennes syster Gretel gör. Bruno kan inte tänka sig att beordra Maria om någonting som inte han kan fixa själv. Gretel har ingen särskild bra relation till husan Maria eftersom Gretel bara ser henne som just en husa. Gretel säger henne att tappa upp bad, bädda sängen samt flera andra sysslor som behöver göras, för det är ju husans jobb.

• Kommentera följande citat:

Plötsligt, och utan att kunna säga varför, kände Bruno en överväldigande lust att gråta.

Vad skulle du göra om du vore i Brunos situation?

2011-11-10 Hur mamma tog åt sig äran för något som hon inte hade gjort

1. Förklara orden i fetstil och skriv ner så många synonymer som möjligt.

”Jag menar vad jag säger”, insisterade mamma

Insisterade - ”vill något” - ”måste” 

Att insistera om något menas på att man verkligen vill någonting. Jag kan insistera att en kompis ska gå före i kön, då menar jag på att jag verkligen vill att denna personen går före, men jag säger det på ett snyggt sätt. 

För det mesta såg den unge löjtnanten väldigt elegant ut ...

Elegant - fin - ompysslad - ”proffsig” - stilig - ”man ha en högre klass” 

Ifall någon är elegant kan det beskrivas med dom orden som står ovan. Man är lite extra tillfixad, man tillhör en högre klass. Men någon kan lika gärna vara extra elegant på ex en bal, fast personen måste inte i vanliga fall vara elegant ”på heltid”

”Åh, håll tyst med dig”, skrek Bruno och såg hätskt på sin syster.

hatfull - bitter - fientlig - ettrig - ilsken - elak

...det började blöda ymnigt.

ymnigt - rikligt

När det börjar blöda ymnigt så blöder det ganska mycket.

1. Sammanfatta med fem meningar vad kapitlet handlar om.

Kapitlet handlade om Bruno som en lördagsmorgon vid 10-tiden bestämde sig för att bygga en gunga med ett däck.

Han gick till Löjtnant Kotler för att be om hjälp, där var även hans syster som ville ”stila”.

Bruno fick hjälp med gungan, men ju högre han gungade mot trädet desto farligare blev det. Bruno ramlade och slog sig, men som tur var kom Pavel och hjälpte till med såren.

1. Beskriv Löjtnant Kotler

Löjtnant Kotler är en stilig äldre man som nästan alltid har håret finkammat och har snygga kläder på sig. Han är dock elak, och har en väldigt kort stubin!

1. Beskriv Pavel.

Pavel är en före detta läkare som numera jobbar för Brunos familj. Pavel är jättetrevlig och snäll, men han är även medveten om att han bara ska göra det han blir tillsagd att göra. Dvs omkring Brunos mamma/pappa eller annan vuxen blir han väldigt ”kall” för att visa att han gör sitt jobb bra. Han vet ju hur illa det kan gå för honom om han inte lyder vad han blivit tillsagd att göra.

1. Förklara titeln på kapitlet.

”Hur mamma tog åt sig äran för något hon inte hade gjort.”

Efter att Bruno slagit sig tvättade Pavel hans sår, men när mamman kom och fick reda på vad som hade hänt så sa hon att ifall någon frågade så hade hon gjort rent hans sår.

En jude kan ju inte göra något sådant, hur skulle mamman framstå som annars?

Ändå tackade hon Pavel, försiktigt.

Varför farmor rusade därifrån

Föreställ dig att du är Brunos farmor och besvara hans brev. 

     Låt henne berätta om hur hon uppfattar det som hände på julafton, hur hon ser på sin   

     son och på det som händer i Tyskland. 

     Låt henne berätta om hur hon har det nu, vad hon tänker och känner. Använd din    

     fantasi men utgå från det du vet om farmors personlighet och vad du mer fått veta i   

     kapitlet.

     Försök anpassa ditt sätt att skriva efter hur du tror att en äldre kvinna på den här tiden 

     uttrycker sig när hon skriver sig till sitt barnbarn.

     Tänk på vad som är karaktäristiskt för ett brev (ort och datum, hälsningsfras,   

     avslutningsfras)

     

Berlin 11-11-11

Kära barnbarn,

Jag känner mig förfärad av hur du beskriver ditt nya hem, jag tror dock att du med tiden kan finna ro, jag hoppas du är medveten om att dåliga saker ej varar för evigt.

Påträffande vad som hände på julaftonsdag beklagar jag än, du måste förstå att det inte var min mening att såra dig.  Din far gör sitt bästa för både dig och resten av eran familj, och du måste lita på att han bara vill ditt bästa. Jag föreslår att du försöker skingra dina tankar kring människorna du ser via ditt fönster, de vill varken dig eller din familj något illa, det måste du förstå.

Om du bara visste vad som inträffade häromdagen, jag hade besök av några nära och kära samt deras närmsta. Efter middagen insisterade en man vid namn Günter att jag skulle spela en visa då jag pratat mycket om våra pjäser och sånger vi framför vid juletid. Oblyg som jag är satte jag mig ner och sjöng den låten jag kan bäst, av Edit Piaf. Inte hade jag en susning om att mannen ifråga har hand om uppsättningar på teatern i närheten. Jag kände mig ovanligt oförskämd som inte frågat honom vad han sysslar med om dagarna. Han insisterade på att jag skulle komma och provspela till en musikal de skulle framföra nästa år. Visst är det underbart? Tänk att jag alltid drömt om att få göra något åt det hållet. Jag ska på provtagning i nästa vecka, så du förstår att jag måste lägga alla mina tankar åt det hållet. 

Kära Bruno jag saknar dig med, utomordentligt mycket! Om jag hade chansen skulle jag omedelbart komma och vara med er, men jag har tyvärr inte den tiden. Glöm nu inte bort att julen nalkas, och jag har redan börjat spåna lite på julpjäser att spela upp tillsammans, sedan har jag en överraskning åt dig och Gretel. Vi möts när julen kommer, jag räknar dagarna. Hälsa Gretel och resten av familjen.

Med kärlek

Din farmor

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder

Vad är det viktigaste som händer i kapitlet?

Det viktigaste som händer är att Bruno gör något som han vet att han inte får göra, han påbörjar sin färd mot Att Svisch Lägret utan att ha någon aning om vad som egentligen pågår där.

Beskriv herr Liszt

Herr Liszt är en man som precis börjat lära ut till Bruno och Gretel, han är deras privatlärare.

Herr Liszt är väldigt intresserad av Historia och Geografi och är inte alls glad över att Bruno knappt har någon kunskap om det alls. Han är sträng och kan bli ganska arg, men han ”höjer aldrig handen” som Bruno brukar säga.

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Beskriv mötet mellan Bruno och Shmuel. Hur närmar de sig varandra? Hur uppfattar Bruno Shmuel? Vad gör de för häpnadsväckande upptäckt? Vad pratar de om? Hur beskriver de sina respektive länder?

Vad tror du att Shmuel kommer att svara på Brunos sista fråga?

Bruno närmar sig Shmuel utan att först säga något, när Bruno sedan står ganska nära Shmuel säger han ”Hej”. Shmuel säger också hej. Bruno berättar att han är på upptäcktsfärd och frågar pojken bakom stängslet vad han heter. Shmuel, svarar pojken. Bruno tycker Shmuel är ett konstigt namn, han har aldrig hört det innan.

När Shmuel får reda på vad Bruno heter blir han också förbluffad, vilket konstigt namn.

Bruno förstår inte varför Shmuel är så ledsen, han har ju massa kompisar att leka med hela dagarna, medans Bruno inte har någon. 

Upptäckten de både inser är att de båda är i Tyskland, Shmuel trodde han var i Polen. 

Bruno berättar att Tyskland är det bästa landet, och att han trivs bra. Tidigare bodde ju i Berlin, vilket också var ett bra land, men att det hade börjat bli väldigt bullrigt på kvällarna. Ifall de skulle åka in till stan en lördagskväll hade det varit helt smockfullt. 

Jag tror inte Shmuel vet helt fullt ut heller varför han bor som han bor och varför det är så många på deras sida.

Jag tror att Shmuel kommer berätta så som han känner till det, att han av någon anledning var tvungen att flytta hit och att alla måste ha samma kläder,  för det är det han vet. 

Kap 11 Furien

Hur är relationerna i familjen? Jämför med egna egenskaper

För mig får jag ett intryck på att Brunos pappa är väldigt sträng och lite av en perfektionist. Han är egentligen snäll, men begår dåliga handlingar för att han egentligen bara vill väl. Det låter konstigt, men jag tror att han betedde sig så som han gjorde inför besöket av furien bara för att furien har sådan makt, och om furien inte behandlas rätt kan det ge stora konsekvenser. Så som att Brunos pappa kan få sparken, och det drabbas i sin tur hela hans familj av också, och det vill han ju inte. Men visst, Brunos pappa var väldigt sträng gällande reglerna för Bruno och Gretel, min pappa hade aldrig sagt till mig och min syster hur vi skulle stå inför ett väldigt fint besök, eller att vi var tvungna att klä upp oss riktigt mycket bara för att hälsa på gästen när vi inte ens skulle få vara med. 

Vilket intryck får du av furien?

Furien tror att han kan säga vad han vill, tycka vad han vill och ta vad han vill, bara för att han har makt. Tyvärr låter alla honom göra det. Han sätter sig på Brunos pappas stol, är allmänt ohövlig och har på köpet med sig en tjusig (säkert mycket yngre) kvinna som säkert bara vill åt hans pengar. Furien måste lära sig hur han ska uppföra sig runt människor och inte bara ta givet att han kan göra hur han vill bara för att han har makt, för makt kanske varar, men allt annat i hans närvaro kommer försvinna om han fortsätter som han gör.

Kap 12 Shmuel funderar ut ett svar på Brunos fråga

• Vilka likheter finns mellan de två pojkarna

Båda är födda samma år och på samma dag, och båda tycker att varandras namn är konstiga. Likt Shmuels historia så var det båda tvungna att flytta från deras hem och med varsitt tåg åka mot deras nya hem. Båda är vänliga och skulle säkert komma överens om olika lekar som det skulle lekt tillsammans. Både Bruno och Shmuel älskar choklad,  Shmuel är avundsjuk på Bruno eftersom han själv bara ätit choklad en gång. Shmuel berättar att i det lilla rum han bodde i tillfälligt med 10 andra människor slog hans bror honom, Bruno häpnade och berättade att hans syster Gretel också slog honom. 

• Bruno förundras över orättvisorna. Vad tycker han är orättvist?

Bruno tycker att det är jätte orättvist att Shmuel har massa killkompisar på hans sida medans Bruno inte har några killkompisar på sin sida. Shmuel får ju leka hela dagarna!

Senare förklarar dock Shmuel att de inte alls leker, vad ska det leka? Men Bruno tycker det ändå är orättvist. 

• Hur tror du Shmuel ser på orättvisorna.

Shmuel förstår inte hur Bruno kan vara så avundsjuk, Bruno får mat varje dag, han får äta choklad oftare än Shmuel, han behöver inte bära någon armbindel och bor fortfarande med sin familj. Hur sjutton kan Bruno vara avundsjuk på honom?