Planering till det sista äventyret

Planering till det sista äventyret

Vad handlar han kapitlet om?

Resonera kring Brunos naivitet - varför förstår han inget?

Kapitlet handlar om att Bruno träffar Shmuel igen. Shmuel berättar att hans pappa är borta och att han tycker att det är så konstigt att han bara har försvunnit. Bruno föreslog att han kanske hade något ärende eller fått något annat jobb någon annanstans. Bruno och Shmuel kom i slutet överens om att Bruno skulle som ett sista äventyr krypa under stängslet, sedan skulle Shmuel ta med en extra randig pyjamas åt Bruno. De ska leta efter Shmuels pappa, men jag tror att Bruno mest ser fram emot att se hur det är på andra sidan stängslet. Han tror ju inte att det faktiskt hänt Shmuels pappa något. 

Jag har under bokens gång funderat mycket över Brunos naivitet, varför förstår han egentligen inte något? Jag tror att det beror på att Bruno på sätt och vis lever i sin egen lilla bubbla. Han har en helt annan värld uppmålad framför sig än Shmuel har. Bruno ser en bra värld, där ingen skulle skada någon annan, främst skulle inte hans egen pappa skada någon. Sedan vet vi också att han läser mycket äventyrsböcker istället för historia böcker vilket resulterar att han aldrig riktigt fått lära sig så mycket om den ”riktiga” världen. Bruno är helt enkelt väldigt godtrogen. Han luras lätt, är naiv och okritisk till världen. Jag tycker att det är synd om honom för att han inte förstår, men samtidigt så har han ju det faktiskt ganska bra. Det finns många saker som små pojkar som Bruno ens aldrig behöver få veta eller ens ska vet. Exempel saker som Shmuel fått reda på, även som Shmuel lyckas komma bort från lägret kommer hans minnen och tankar om vad människor är kapabla till sitta kvar i hans huvud så länge han lever.