Slutet av boken - Bruno och Shmuel dör

I slutet fick vi reda på att Bruno dog tillsammans med Shmuel. Just med detta kapitlet är det svårt att berätta om de andra sakerna som hände under kapitlet, än just det faktum som hände med Bruno och Shmuel. Jag visste hur boken skulle sluta, jag visste precis hur scenen såg ut i filmen, men ändå blev jag förvånad. Som om jag försöker tvinga min hjärna att tro på något annat, det är nästan så det lyckas. Mitt i den stunden inser jag hur viktigt det är att Bruno och Shmuel dör. Slutet hade definitivt inte varit detsamma om inte de båda dog tillsammans, slutet kan jag inte kalla perfekt, men slutet var bra. Slutet var dramatiskt och får en att tänka, tänka på följdfrågor. Tänka på hur det var på den där tiden. Tänka på hur författaren säger att sådana saker inte kommer hända igen, men det gör det. Liknande saker har hänt, och därför är det viktigt att komma ihåg berättelsen om Bruno och Shmuel. De båda som på den tiden inte var ”ämnade” att vara vänner, men ändå träffades under hemlighet i över ett år. Det var inte bara människor som dog under den tiden, det var liv. Liv som inte behövde dö pga att några människor bara ansåg att dom inte var människor. Man har aldrig rätt att bara ta ett liv. Brunos pappa kanske insåg det då, eller inte. Vad vi vet är att hans ben inte kunde låta honom stå upp när han insåg vad som egentligen hade hänt. Han bröt ihop, han såg svart. För honom fanns det plötsligt inget att leva för. Hans fru och dotter hade åkt tillbaka till Berlin, och hans son Bruno dog på samma brutala sätt som han tidigare inte lagt en tanke åt. Frågan är, hur var egentligen Brunos pappa, var han god eller ond? Han var givetvis ond för att han lät ta flera goda människors liv. Hans godhet då? Var han verkligen bara ond? Han ville ju bara allas bästa, nästan. Han har ju också varit ett barn, han precis som Bruno växte kanske upp till att vilja bli en soldat han också. Brunos pappa kanske trodde att han gjorde något bra, precis som Brunos naivitet kring allting. 

Hur kan egentligen sådana här saker hända? Hur kan man helt känslokallt döda flera hundra människors oskyldiga liv? På den tiden var det mycket som verkade vettigt som är helt psykiatriskt nu. Hur kan man ens tro att en jude på sätt och vis inte var en människa, det är sjukt! Hitler var ju till en början en ”god” man, hans specialitet var att övertala. Det var just det han gjorde. Han övertalade flera tusen att judar inte var något bra, att judar inte ens var människor bara för att han ansåg att dom gjorde det dåligt för de andra. Det kan ibland vara mindre skillnad än vad man tror på vad som är ont och gott. Hitler lyckades övertala flera människor att judar var onda, när han själv begav onda handlingar utan att ens se det på de sättet själv.